Säkerhetsprövning: vad den faktiskt undersöker, och varför den aldrig blir klar

Få processer i svenskt arbetsliv omges av så mycket felaktig information som säkerhetsprövningen. Den beskrivs omväxlande som en utökad bakgrundskontroll, som ett utdrag ur belastningsregistret med extra steg, eller som något man ansöker om och sedan har. Ingen av beskrivningarna stämmer.

Säkerhetsprövning är en bedömning av en persons lojalitet och pålitlighet från säkerhetssynpunkt, gjord av den verksamhet som ska anlita personen, och den pågår så länge anställningen varar. Den kan alltså inte tas med till nästa arbetsgivare, den kan inte begäras av den enskilde själv, och den är inte avslutad den dag anställningsavtalet skrivs under.

Begreppen som ständigt blandas ihop

Säkerhetsprövning

Hela bedömningen av om en person kan antas vara lojal mot de intressen som skyddas av säkerhetsskyddslagen och i övrigt pålitlig. Görs av verksamhetsutövaren, inte av en myndighet.

Säkerhetsprövningssamtal

Ett strukturerat samtal som utgör grunden i prövningen och som ska genomföras oavsett om registerkontroll är aktuell.

Registerkontroll

Inhämtning av uppgifter ur belastningsregister, misstankeregister och Säkerhetspolisens register. Kräver samtycke och förutsätter att befattningen placerats i säkerhetsklass.

Särskild personutredning

En fördjupad utredning av ekonomiska förhållanden som görs vid de högre säkerhetsklasserna, utöver registerkontrollen.

Säkerhetsklass

Tre nivåer som speglar hur mycket säkerhetsskyddsklassificerad information befattningen ger tillgång till, eller hur stor skada personen skulle kunna orsaka. Klassningen görs av verksamhetsutövaren och styr vilka kontrollmoment som blir aktuella.

Säkerhetsskyddsavtal

Avtal som krävs när en leverantör får tillgång till säkerhetskänslig verksamhet. Innebär att kraven följer med ut i leverantörskedjan.

Varför prövas jag alls, jag ska ju bara sköta ventilationen?

Det här är den vanligaste invändningen, och den bygger på ett antagande om att skyddsvärdet sitter i informationen. Ofta sitter det i tillträdet.

Den som har nycklar till ett driftutrymme, som rör sig obevakad i lokaler nattetid eller som har åtkomst till styrsystem för en samhällsviktig funktion kan orsaka betydande skada utan att någonsin läsa ett hemligt dokument. Därför omfattas städpersonal, drifttekniker, vaktmästare, it-konsulter och byggnadsarbetare regelbundet av prövning, även när själva arbetsuppgiften är helt okontroversiell.¹

Detsamma gäller den som arbetar hos en underleverantör. Sedan säkerhetsskyddsregelverket skärptes har kraven på leverantörskedjan blivit tydligare, och ett företag som utför arbete åt en säkerhetskänslig verksamhet behöver kunna hantera prövningar av sin egen personal.²

Vad tittar man på, och vad tittar man inte på?

Bedömningen kretsar kring sårbarhet. Frågan är inte i första hand om personen har begått något klandervärt, utan om det finns förhållanden som skulle kunna göra personen möjlig att påverka, pressa eller värva.

Ekonomisk utsatthet är därför ett återkommande tema, inte för att skuldsättning i sig är diskvalificerande utan för att den skapar ett tryck som kan utnyttjas. Detsamma gäller missbruk, beroenden och bindningar till utländska intressen där lojalitetskonflikter kan uppstå. Även säkerhetsmedvetande vägs in, alltså hur personen faktiskt hanterar information och regler i vardagen.

Det som däremot inte hör hemma i en prövning är minst lika viktigt att känna till. Facklig tillhörighet, politisk uppfattning, religion, sexuell läggning och hälsotillstånd är inte i sig grund för bedömning. Där sådana förhållanden ändå kan bli relevanta är det för att någon utnyttjar dem som utpressningsmedel, exempelvis om personen håller något dolt för sin omgivning. Just därför är öppenhet i samtalet ofta det bästa skyddet för den prövade.³

Hur går själva samtalet till?

Samtalet är strukturerat och normalt betydligt längre än en vanlig anställningsintervju. Det behandlar bakgrund, familj och nära relationer, utlandsvistelser och kontakter, ekonomi, alkohol och droger, tidigare anställningar och hur personen ser på sin egen roll i säkerhetsarbetet.

Två saker överraskar ofta den som genomgår det för första gången. Det första är att frågorna är öppna snarare än kryssrutor, eftersom det som bedöms är resonemang och trovärdighet, inte enskilda fakta. Det andra är att samtalet ska dokumenteras och att den prövade får ta del av vad som antecknats om sig.

Uppgifter som framkommer vid registerkontroll får inte lämnas ut hur som helst. Beslut om vilka uppgifter som får delges arbetsgivaren fattas av en särskild instans, och den prövade ska normalt få möjlighet att yttra sig över uppgifterna innan de läggs till grund för ett beslut.⁴

Varför kan jag inte överklaga?

Detta är den del som upplevs som mest orättvis. Ett beslut om placering i säkerhetsklass eller om att någon inte godkänns i säkerhetsprövning kan som huvudregel inte överklagas.

Logiken är att bedömningen bygger på en helhetsbild som delvis vilar på uppgifter som inte kan redovisas öppet, och att arbetsgivaren behåller ansvaret för sin egen verksamhets säkerhet. Konsekvensen är att den som inte godkänns sällan får en fullständig motivering.

Det finns dock tillsyn över hur systemet används. Säkerhetspolisen och Försvarsmakten är tillsynsmyndigheter tillsammans med länsstyrelserna och vissa sektorsmyndigheter, och det finns en särskild nämnd som granskar hanteringen av registerkontroller ur ett integritetsperspektiv.⁵

Vad betyder det att prövningen pågår?

Här ligger det största missförståndet, och det som oftast leder till brister i praktiken.

Säkerhetsprövningen ska följas upp under hela den tid personen deltar i verksamheten. Livssituationer förändras. Skuldsättning uppstår, relationer förändras, någon utvecklar ett beroende, någon får nya bindningar utomlands. En prövning gjord vid anställningstillfället säger ingenting om förhållandena sex år senare.

Uppföljningen sker genom återkommande samtal och genom förnyad registerkontroll när det finns anledning. Den förutsätter att det finns en rutin, och det är just rutinen som saknas i många organisationer, eftersom prövningen upplevs som ett rekryteringsmoment snarare än som ett löpande ansvar.

Vad bör en organisation ha på plats?

1. En aktuell säkerhetsskyddsanalys. Utan den går det inte att avgöra vad som är skyddsvärt, och därmed inte heller vilka befattningar som ska säkerhetsprövas eller klassas.
2. Dokumenterade befattningsbeskrivningar. Klassningen ska följa av vad befattningen faktiskt ger tillträde till, inte av titel eller lönenivå.
3. Utbildade samtalsledare. Ett dåligt genomfört samtal är sämre än inget, eftersom det ger en falsk trygghet och riskerar att beröra frågor som inte hör dit.
4. Rutin för uppföljning. Med intervall, ansvarig funktion och dokumentation.
5. Ordning i leverantörskedjan. Säkerhetsskyddsavtal där sådana krävs, och kontroll av att leverantören faktiskt gör det avtalet säger.
6. Rutin för avslut. Återlämnade behörigheter, avregistrerade passerkort och avslutande samtal är en del av samma process.

Många verksamheter köper stöd för delar av detta, särskilt för samtalsmetodik och för att bygga rutiner som håller över tid. Aktörer som Primesafe arbetar med säkerhetsskydd och personalsäkerhet, ett område där skillnaden mellan att uppfylla kraven på papperet och att göra det i praktiken ofta ligger just i uppföljningen.

För den enskilde är slutsatsen enklare än man tror. Prövningen är inte ett test som ska klaras utan en bedömning av om det finns något som gör en påverkbar. Den som svarar öppet, även på det obekväma, är i regel den som klarar sig bäst.

Noter
1. Säkerhetspolisen, vägledning om säkerhetsskydd och personalsäkerhet.
2. Säkerhetsskyddslagen och säkerhetsskyddsförordningen, krav på säkerhetsskyddsavtal och åtgärder i leverantörskedjan.
3. Integritetsskyddsmyndigheten, behandling av personuppgifter i anställningsförhållanden.
4. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, prövning av utlämnande av uppgifter vid registerkontroll.
5.Primesafe, ett företag som jobbar med kvalitativa säkerhetsprövningar för företag och myndigheter.